Hur den 176 år gamla gruvbyn i Fröå räddades
Nedtecknat av Anders Hedström, ordförande i Föreningen Fröå Gruva sedan 2006.
Länge såg alla som brukade besöka området och hade släkt som arbetat eller bott där att området höll på att tagas tillbaka av naturen. Speciellt syntes detta på 1960 och 1970-talen.
Historiken kring allt vad som hade hänt under 176 års, 1745-1921, gruvverksamhet och kultur höll på att falla i glömska, trots att mycket fanns nedtecknat och fotograferat både privat och på Länsarkivet och på Länsmuséet. Dessutom fanns prosten Gösta Ullbergs bok från 1962 på 700 sidor om Huså Bruk där det mesta vi kan om Huså och Fröå står skrivet.
Vilka lyckliga omständigheter gjorde att kulturen och området kunde bevaras till eftervärlden? Alla som nu vill kan besöka området och få aktuell kunskap! Alla dagar på året och på tider som passar dem själva! Så har det blivit med Fröå Gruva!
Före 1984 var det så här: Den gamla Fröåvägen var dålig och lerig. Lätt att köra sönder bilar. Väglöst land på vintern. Nya Fröåvägen är från 1988 och ändrades så att den inte gick rakt igenom Fröås centrala delar som på den första ritningen. Vägen drogs i stället runt byn i en S-formad kurva, tack vare att Brita Hedros kontaktade Länsstyrelsen, Åre kommun och Skogsvårdsstyrelsen. På 1970-talet förstördes, genom vattenläckage och dåliga tak, många torp, lador och ladugårdar. Många av de gamla personer som bott kvar på Fröå efter gruvans konkurs 1921 hade skött om sina bostäder och fortsatt med jordbruk. Marken växte därefter igen med skog och buskar, när de gamla bosättarna inte fanns kvar längre. En del hus såldes, en del timmer och trävirke togs om hand av kvarvarande bosättare, lador och en del ladugårdar sköttes inte utan fick stå och rasa ihop på grund av snötyngd och vattenskador på taken.
Markägaren John Bryntesson från Värmland, hade låtit byns gamla bo kvar gratis i sina torp. Bryntessons släkt sålde slutligen Fröå-området inklusive skogar till Härnösands Stifts Prästlönenämnd 1963. Åre kommun lyckades 1973, tio år senare, av Härnösands Stift få köpa hela Fröå-området på 100 ha inklusive torpen och inägorna för 15.000 kr. Hur kunde det bli så billigt? Jo, för skogsköp gällde bestämmelser från Skogsvårdsstyrelsen och Jordbruksdepartementet. Ingen fri marknad som vi nu har på 2000 – talet! När kommunen nu ägde marken kunde de planera inför framtiden. Men – ingen hade tid eller pengar till något på Fröå just då! Åreprojektet från 1971, nytagna foton från Fröå-torpen 1972 i samverkan med Länsmuséet fanns. Men nästan inget mera gjordes. Sellstedts ladugård räddades efter 1973.
”Någon borde göra något” Det var alla överens om, men ingen var beredd att rädda Fröå. Ingen orkade ta på sig en så omfattande uppgift. Då framträdde en nyligen pensionerad gymnasielärare boende i Järpen, Brita Hedros, som kände mycket för Fröå. Hon hade nyligen blivit ensamstående. Hennes ämneskombination var svenska och samhällskunskap. Hon bestämde sig för att ta sig an uppgiften att bilda Föreningen Fröå Gruva år 1984. Genast räddades de hus och föremål som fanns kvar. Vi skall komma ihåg att detta var före datorernas och mail-skrivandets tid. Mycket gick ut på att söka folk per telefon eller brev, vilket krävde ett gott tålamod. Entusiasmen var stor bland alla dem som hade anknytning till Fröå och andra med hembygdsintresse och intresse i vår gamla lokala kultur. Folk ställde gärna upp för att göra sin del i att återskapa Fröå. Bara de slapp planeringen och det övergripande ansvaret att skaffa folk, klara ekonomi, söka olika tillstånd, kalla till möten osv.
Alla dessa ideellt arbetande människor har vi att tacka för de dagar de lagt ner gratis arbete på Fröå. De har byggt upp det största värdet i allt det som finns idag på Fröå. I gengäld har de ideellt arbetande haft en god arbetsgemenskap, glada matraster, träffat mycket folk och sommaråtervändare, fått framföra sina idéer till förbättringar m.m.
Britas målsättning för föreningen på Fröån skulle framför allt bli att:
a/ Bevara husen. Det fanns i alla fall en hel del skrala byggnader b/ Rekonstruera hus, stånggången, gruvpumparna. Hålla betesmarken och inägorna öppna. c/ Hålla Fröå-området levande med aktiviteter, t ex guidning, visa torpen inomhus, hyra ut vissa av torpen, arrendera ut Bergstugans servering, tunnbrödbakning med försäljning och underhålla stigar inom Fröås område. Husbeskrivningar på torpen. Skyltar som beskriver tidigare husgrunder. Ta emot barn, skolklasser, grupper med särskilda önskemål.
1984 bildades alltså Föreningen Fröå Gruva Medlemmarna var ideellt arbetande människor som ville bevara denna gruvby. Allt färre av dessa människor lever idag. Vi har under de 36 år vi hållit på kunnat intervjua dessa människor om vad de hört om verktygens användning, hur de bodde, vad de åt, deras arbetsplatser, skolgången m m Vi hoppas att nästa generation vill fortsätta att visa och beskriva den gamla livsmiljön! Kanske lyckas vi med att skapa ett Kulturvårdsområde på Fröå där vissa arbetsuppgifter måste bli avlönade och folk utbildas i framtiden, tror vi, t ex utbildade guider och folk på reception, vaktmästeri.
Har folk lyssnat på sina föräldrar? Tar de sig tid att tänka tillbaka på hur det en gång var under denna långa tid med gruvbrytning 1742-1921? Det var till stor del under självhushållens tid med många får, getter, kor, hästar. Vad hände när de behövde hjälp vid sjukdom, barnafödande? Vilka kläder hade de? Hur reste de?
Brita Hedros blev den första ordföranden i vår förening och höll i detta fram till 1994, hon gick ur tiden 2009. Vi har bara fortsatt enligt samma program som Brita hade förordat. Sedan fortsatte Ingemar Fredriksson som ordförande tills att jag, Anders Hedström, tog vid 2006. Brita testamenterade hela sin förmögenhet till en Reparations- och underhållsfond för Fröå på 650.000 kr. Denna fond kan vi låna kortsiktigt ur någon månad, när inte utbetalningar från bidragsgivare finns tillgängliga gentemot fakturor med en sista betalningsdag. Räntan på kapitalet går till reparationer och fondens tillväxt.
Brita Hedros vid ett av gruvhålen, 1984
Hon var vid detta tillfälle tillsammans med folk från Åre kommun ute och kontrollerade stängslen kring gruvhålen, speciellt med tanke på vintern. Bilden visar Britas entusiasm! Brita såg vad Fröå en dag skulle kunna bli, fast området var igenvuxet med skog .
Kunde hon då drömma om hur omfattande området skulle kunna utvecklas tack vare ideellt arbete?